En lång resa som vi aldrig kommer att glömma - vår dotters födelseland

Jag har ju tidigare lovat att jag ska visa lite mer från vår långa resa till Bolivia. 

Resan till vår dotter.

Vi var borta nästan 3 månader, en resa som drog ut flera veckor på tiden. Ett land i fruktansvärd fattigdom på många ställen. Men ändå ett land med väldigt många fina ställen och väldigt vänliga och fina människor. Men det är svårt att komma till ett land så långt borta där man ska börja sin resa till att bli förälder, samtidigt som man ska försöka leva som vanligt. Men en resa vi aldrig kommer att glömma och det absolut bästa vi har gjort. Landet som gav oss det allra finaste gåva

Vår dotter

 Efter mååååånga timmar i luften, väntan och mellanlandningar (en natt i Amsterdam) kom vi tillslut till den sista och kortare resan från Lima - Peru till Santa Cruz - Bolivia. 

Hela första dygnet var jag dålig och fick inte behålla nåt. Min taskiga mage hade gett upp med all snabbmat och flygplansmat under 2 dygns på resande fot. Men sen så, måste jag säga att vi klarade oss skapligt resten av resan.....eller skapligt och skapligt (men bättre än vad vi trodde innan vi åkte)......jag fick halsfluss två gånger, Danne magsjuka en gång och hög feber samt lättare ögoninflammation. Men det hade kunnat vara värre. Det som var det svåra var att få rätt medicin, vi var väldigt fega där eftersom allt finns receptfritt och är tokstarkt. Vi ville dubbelkolla allt. 

Vi bodde på ett lägenhetshotell i 2 rum och kök. Det var bra och man blev väldigt uppassad på alla sätt och vis. All service är välkommen såna gånger och renbäddad säng varje dag medan vi var och åt frukost var ren lyx. Två bitar choklad låg sedan på sängen. 

Amaryllisen blommade i rabatten utanför barnhemmet (det var ju faktiskt jul här hemma under tiden också). När det regnade så kan jag lova att det REGNADE. Det öste verkligen ner och blev översvämningar direkt. Avloppen hängde inte med. Men parkerna var underbart vackra och mycket grönska där. Det fanns låååånga promenadstråk för oss vilket vi fördrivde tiden på. 

Hotellområdet hade flera poolområden och vi badade nog varje dag kan jag nästan lova. Precis utanför vår ingång fanns en stor pool och en väldigt varm bubbelpool. Just i bubbelpoolen hände en märklig sak. Det var knappt någon som kunde engelska och efter några veckor tänker man inte sig för vad man säger, ingen förstår ju iaf. I bubbelpoolen en kväll pratade jag och maken om allt möjligt och det satt även ett till par där samtidigt. De pratade spanska som alla andra men efter kanske tjugo minuter flinar mannen och säger:

- Kommer ni också från Sverige?

Gissa om vi blev chockade och samtidigt som vi funderade på vad vi hade pratat om. Det visade sig att han bott i Bolivia i flera år och jobbade på SIDA i La Paz. Han hade skaffat flickvän där och bodde numera i Bolivia. Kul var det och vi fick mycket bra tips och råd. Vi kunde då börja äta frukt som vi tidigare inte vågat göra. Många hade dött av just bekämpningsmedlet på frukten och det var en stor nyhet där då. Det fanns en vätska man skulle lägga frukten i före som tog död på allt skit och sen var det helt ok. Gissa om vi blev glada. 

På hotellområdet som var på hela 6 hektar fanns tennisbana, vollybollplan, fotbollsplan (där kända spelare tränade), gym, skönhetssalong, frisör, restauranger mm. Gigantiska Hibiskusträd där dagens blommor föll av varje kväll. Så vackert!

 Vi var till Guembe - fjärilslandet en dag. En underbar park med djur, naturpooler och växter. Hur underbart som helst att promenera och bada där. Den höga bambun "klockade" häftigt i vinden (högst upp till höger) . Gissa om jag ville ta hem några plantor:)

Kaninerna hade en egen ö där de levde i sina gångar. Väldigt smart att ha dem på en ö, där kan de inte smita. Supergod mat åt vi och hur billigt som helst. Man blev väldigt bortskämd med servicen men så tacksamt. 

Fruktträden som fanns där var jag riktigt imponerad av. Mangoträdet utanför vår lägenhet kikade jag upp på varje dag vi gick till frukosten. Mums!

Till ett stort zoo åkte vi också. 10kr kostade inträdet och där fanns alla sorters djur. Många konstiga arter som vi aldrig har sett tidigare och vi försökte lista ut vad de hette på skyltarna. Men björnarna (längst ner till vänster) hade bara en smal vattenfåra som inhägnad och där gick vi vidare ganska snabbt. Som vi vet så är ju inte björnarna rädda för vatten så det där förstod vi inte riktigt. Jag som stod ca 1 meter från den uppstoppade leoparden höll på att skita ner mig när han öppnade ögonen och gäspade. Han levde ju!!!!!

 En favorit var vattenlandet. Det var verkligen härligt och många olika pooler och aktiviteter. Det låg vi flygplatsen och ganska öppet så det fläktade tack och lov. 

Något som jag verkligen fastnade för var deras otroligt goda milkshakes. Det fanns så många varianter och de med kaffe var otroligt goda. De kan jag dregla efter än i dag. 

Annas så var det maten som jag tyckte var jobbigast. Det tog väldigt lång tid att laga maten i köket och gasolugnen var inget vidare. Tror att lasagnen var inne i 2,5 timme innan den var färdig:) Då kan ni kanske tänka er hur varmt det blev i lägenheten också när det gassade från spisen samtidigt. Tur att det var väldigt billigt med roomservice..... det blev några gånger om man säger så;)

Men det var samtidigt en underbar tid och vi fick vår dotter till oss efter bara en vecka så vi fick en mycket bra start tillsammans innan vi landade i Sverige. 

När vi landade på Arlanda kom alla känslor och ÄNTLIGEN var vi hemma på svensk mark. Vi togs emot av släkten men det kommer jag tyvärr inte ihåg så mycket av, det var så många känslor och man var så glad. Tårarna rann och vi skrattade ikapp allihopa. Tyra var eld och lågor och kände ju igen alla eftersom vi hade pratat via skype varje dag. Tack gode gud för skype (vi satt faktiskt på middagsbordet under julaftonen och var med i deras paketöppningar). 

Det är flera av er som har frågat om vår resa men av hänsyn till Tyra så kommer vi inte gå in mer på den än så här. Det är upp till henne när hon blir större vad hon vill visa och inte. Men vi kan berätta att det var jättefint och barnen hade det bra där. Det enda man kunde klaga på var att maten inte var så näringsrik som man önskade. 

Hoppas ni orkade läsa och att flera av era frågor blev besvarade. Vi hoppas kunna åka tillbaka en vacker dag med Tyra. Till landet som gav oss vår dotter - vår fina prinsessa!

Vilken otrolig lycka

För 1 år sedan landade vi på Arlanda efter mååååånga timmar i luften och på olika flygplatser med vår EFTERLÄNGTADE dotter. 

Vi startade vår hemresa från Bolivia till Lima - Peru (en resa som egentligen skulle ta ca 2 timmar). Efter 1½ timme i luften fick vi veta att vi inte kunde landa i Lima pga kraftig dimma och flygplatsen var stängd. Vi flög 1 timme söderut och landade där, stod stilla i flera timmar och kunde inte gå ur planet då vi inte hade tillstånd att vara där (utanför flygplatsen), varmt kan jag lova. Sen öppnade Lima och vi startade, åkte ½ timme och fick då veta att de stängt igen och dimman var tillbaka. Vi cirkulerade i luften 1½ timme och kunde slutligen landa. En väntan på Lima flygplats som egentligen skulle vara 12 timmar blev nu istället bara 6, vi var ju 6 timmar försenade också. Allt var slut på flygplatsen och det var packat med folk. 

Vi steg ombord på planet mot Holland - Amsterdam, en långflygning på ca 12 timmar. Tyra började med en kräkning över hela sig. Tröttheten och värmen hade nog satt sina spår. Efter 4 timmar somnade hon och sov 6 timmar på golvet nedanför oss. Vi hade de bästa platserna på planet och tack gode gud för det. Vi försökte få några timmars sömn men det var svårt. 

När vi landade i Amsterdam kändes det nästan som hemma. Det pratades engelska och man kunde göra sig förstådd (spanska är inget vi kan prata). En 5 timmars väntan på flygplatsen börjades med McDonalds, latte och en stor muffins. Så gott! Vi hade väntat på riktigt kaffe och fikabröd i 3 månader (fikabrödet i Bolivia är såååå sött). Nu var vi riktigt nära och känslan att sätta sig på planet till Stockholm - Arlanda  var enorm. 

När hjulen dunsade i marken på Arlanda kom tårarna. Vilken lycka, nu var vi ÄNTLIGEN hemma med vår ögonsten efter en lång resa med mycket strul. 

Här stod våran släkt och väntade på oss. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av de första minutrarna då jag bara grät och skrattade om vartannat. 

VI VAR SÅ LYCKLIGA

    
               

Jag tänker bjuda er på några bilder från Bolivia - en vistelse i 40 graders värme under 3 månader. 

Tyra är en tuff tjej som allt har gått strålande med, nästan för bra för att vara sann. Hon växer som hon ska och har humöret på sin sida. Hon är en glad solstråle som har skinn på näsan. 

Bättre än så här kan vi  inte ha det

Vårt charmtroll

Hej på er i kalla Sverige!

Det blev en längre resa än vad det var räknat med, är nu inne på vår 11:e vecka här och vi har fått ny hemresa om ca 1½ vecka. Vi längtar å det knakar. Papper har strulat i detta land som är full av korruption, men nu ser vi ljuset i tunneln.

Det är många av er som har undrat i vilket land vi är i. Nej, vi är inte i Colombia som många trott utan vi är i Bolivia. Vi har längtat efter ett barn i 10 år och ca 4 år har vi väntat från Bolivia. Nu har vi äntligen fått vår lilla flicka och glädjen går inte att beskriva. Lycka!

Behöver jag säga att hon är världens goaste trollunge (som alltid spexar framför kameran)!

Vi fick Tyra i våra armar när hon precis fyllt 1 år. Hon har verkligen gjort framsteg sen dess och det går fort nu. Man vill bara stoppa tiden en stund. Det kommer tänder, hon tar fler och fler steg själv och alla ord som kommer ur den lilla munnen. Det går så fort och jag njuter varje dag jag får vara med henne.

Gott Nytt År på er alla.

Jag längtar så efter våren och sommaren nu. Efter grönska i trädgården och efter mina färska kryddor i köksträdgården. Och det bästa av allt, snart är vi där.

Vi ses nästa år!

Bakslag till julen

Hej på er!

Nu har det gått några veckor igen och vi är fortfarande kvar i Sydamerika. Här går det väldigt segt kan jag lova, vi kommer troligen inte att kunna åka hem som planerat på nyårsafton heller. Allt stänger här 23/12 och öppnar åter efter nyår och vi har inte fått ut vår dotters papper som behövs för att kunna åka hem. Vi längtar hem nåt så otroligt och detta är verkligen tungt. Det är tur att vi har vår dotter som livar upp stämningen, vi har haft sån tur som fått världens underbaraste dotter.

Vi passar på att göra så mycket som möjligt här och eftersom det är väldigt billigt det mesta så unnar vi oss ganska bra. Dessa smaskiga menyer är svåra att motstå. Tänk att ha såna barnvänliga lekställen där man kan äta, fika och leka som de har här.

Oreo kakor som är så dyra hemma i Sverige kostar 7 kr här nere. Samma paket som kostar 27kr hemma. Undrar hur många paket vi har ätit:) Oreoglass är en favorit här bland många. Synd att det inte går så bra att baka i vår gasolugn med enbart värme underfrån.

Nä, nu ska vi besöka Burger King och försöka få lite smaker hemmifrån. Vi saknar så många smaker hemmifrån och efter snart 8 veckor borta så vill man bara HEM till kylan.

I Sydamerika blommar amaryllisen nu

Hej på er!

Vad glad jag blir när så många tittar in hos mig trots att jag har en liten timeout.

Vi har nu kommit fram och landat i Litens land och vi har även fått träffa vår lilla tös. Hon är så go och glad.

Här fick vi lite julkänsla när amaryllisarna blommar i rabatterna. Kändes lite konstigt faktiskt samtidigt som det är ca 35 - 40 grader i skuggan. Fruktansvärt varmt kan jag lova och det badas varje dag i poolen för att svalka sig.

Vi har många fler veckor kvar här så det lär bli lite mer tid över till bloggning. Jag ska visa er lite mer saker sen.

Det med stort D & Timeout

Hej på er!

Det är just nu tiiiidig morgon och jag kan inte sova. Har sovit som en klubbad säl de senaste två nätterna så jag är nog tillräckligt utvilad nu. Maken har farit iväg på älgjakten och vi lever i ett ganska kaosartat lugn (om det nu går ihop).

Nu har det som vi väntat på så länge ÄNTLIGEN kommit, det magiska samtalet. I Tisdags fick vi veta att vi blivit mamma och pappa till Liten i landet långt borta.

Eftersom det är mycket att förbereda och att vi reser snart så är tiden knapp. Det är en annan familj som ska bo i vårt hus under tiden så det finns att göra. Det går inte med ord att beskriva allt som händer just nu MEN jag kan säga att vi är helt slut på kvällarna och stupar i säng. Samtidigt som jag vill att maken ska få jaga älg denna vecka klart så blir det desto mer för mig att göra på dagarna. Men det är helt klart värt det!

Vi är så lyckliga!

I och med detta så kommer det att bli en paus här. Har ingen aning om det kommer att bli några inlägg under tiden eller hur det ser ut. Tiden och situationen framför får utvisa detta.  Annars så ses vi iallafall på det nya året.

Ett stort Tack till er alla goa som kikar in hos mig och kommenterar. Jag blir så glad och hoppas ni håller ut och är tillbaka 2012

 

Litens sovrum

Tjingeling!

Hur har ni det? Är det lika regnigt hos er med? Men det är tur att det kan skifta snabbt.

Nu har vi börjat renovera de två små rummen uppe och det ena ska bli Litens sovrum och det andra Litens lekrum. Det är sovrummet som jag tänkte visa lite bilder från idag.

Vi har bytt ut mattorna till nya mjukare, vinylmattor som ser ut som gamla trägolv i en grå ton. På tre väggar är det vita pärlspont panelskivor och på den fjärde ska det vara en fondvägg med tapet (väggen mot snedtaket). Vi vet inte riktigt än vilken av de två tapeterna det blir, men jag kan säga att jag är riktigt sugen på den ljusblå/vit randiga. Tycker att det ska vara en varm färg i ett sovrum.

Vinylmatta från Gerflor "farm pécan" - den är ljusare än vad bilderna visar.

Vad tycker ni - visst kan man väl ha en ljusblå/vit randiga tapet även i ett tjejrum?

Jag är nog inte så där riktigt tjejig av mig och tycker att blått och grönt är killfärger och att rosa och rött är bara till tjejer. Rött är jättefint på killar och vissa rosa kan vara jättefint med. Men en rosa/vit randig tapet i ett killrum vill jag verkligen inte ha.

Det är så härligt när man ser det fina resultatet efter så mycket slit. Det är därför man får orken att fortsätta.

en gång till...

... fast lite annorlunda och GODARE!!!

Populära Cake pops gjorde jag igen men med ny smak. Det blev Ballerina kladdkaka vanilj denna gång och så otroligt goda.

Cake Pops

13st

1 paket Ballerina kladdkaka vanilj
70g Philadelphia ost
100g vit choklad

Mixa kakorna i en matberedare så det bara blir små smulor. Blanda i philadelphia osten och kör till en smidig deg.
Rulla små bollar noga och vänd dem sedan i smält choklad.
Svalna i kylen minst ½ timme.

Här hemma är det lite nervöst nu kan jag säga. Vi har fått lite mer info om vår låååånga resa. Det verkar vara väldigt nära nu och hjälp oss snälla, att hålla tummarna för att allt går vägen och att telefonen ringer NU.

Nu vet ju jag att ni är så där gulliga. Det är så roligt att läsa era goa kommentarer ska ni veta.

Nu åter till renoveringarna...

Ljuslyktor i äppelträdet

Hej!

Jag har hängt upp några små ljuslyktor i det blommande äppelträdet. På kvällarna när det är mörkt lyser de så fint.

Idag har det varit regnigt och blåsigt så jag passade på att baka lite. Det blev några sorters kakor så nu är frysen fylld igen. Imorgon väntas utbildning genom jobbet och då kan det vara gott med en fika när man kommer hem och ska varva ner på kvällen.

Jag har nu några gånger fått frågan hur vi orkar och har tid att pyssla så mycket hemma med huset och trädgården. Jag har varje gång svarat dessa personer så gott jag kunnat och tänker gör det även här nu, om det är fler som undrar.

Jag och min man har bott i vårat hus i flera år och väntar barn från landet långt borta (genom adoption) och har väntat väldigt många år allt som allt. Vi lägger ner mycket ledig tid till att dona på med vårt hus för att få mycket av det vi vill klart innan barnet kommer, vi vill kunna ägna så mycket som möjligt till annat sen. För att "försöka" lägga tankarna på annat än adoptionen så ser vi till att ha att göra hela tiden. Det är verkligen terapi för oss båda att dona på hemma och komma vidare i denna annars påfrestande och känslofyllda situation. Det är verkligen ingen dans på rosor detta och att ständigt gå och fundera NÄR det magiska samtalet kommer. Att ständigt gå med en oro och inte alls kunna planera för framtiden är jättejobbigt. Vi har levt så här i många år nu och nu ser vi äntligen slutet på just denna resa inom en snar framtid. Om allt går som det ska så borde det inte vara långt kvar MEN inom adoptionens värld kan allt hända, så vi tar inget för givet. Men det är samtidigt en härlig känsla och något så underbart och efterlängtat som vi kommer att gå igenom.

Hoppas det har gett svar på era frågor och ni får gärna fråga om det är något som ni funderar över, precis som det står i min presentation. Jag ska svara så gott jag kan.

2011 - ett bra år

God fortsättning på er!

Med risk för att verka tjatig så måste jag ändå TACKA er alla för era goa och fantastiska kommentarer hos mig. Det värmer så otroligt och det är så roligt att de dagar man har det tufft så lättar det enormt att läsa era kommentarer.

Jag förstår att ni är nyfikna på vår adoptionsprocess, men med tanke på att vad som helst kan hända i denna process så lovar jag att hålla er informerad men med mycket försiktighet. Vem som helst kan läsa här och det gör det svårt för mig att berätta allt. Men ni ska få veta fortsättning, det lovar jag.

Igår firades nyår med underbara vänner. Istället för fyrverkerier så släppte vi iväg två Lantor upp i skyn. Den ena Lantan tände vi för Liten som finns någonstans där ute och den andra för min morbror och moster. Vi tänker så mycket på er!

Jag hoppas att fler väljer så vackra lyktor till nyår och sista april istället för fyrverkerier. Miljövänligare och bättre för både människan och djuren.


Nu börjar det nya härliga 2011 och jag kan informera er som längtar till sommaren att det är lite mindre än 5 månader 23 dagar kvar till midsommarafton. Men fram tills dess har vi många saker som ska göras och det är nu den härliga och ljusa tiden börjar tycker jag.

Kram på er!

3 års väntan...

Hej!

Nu är dagen här som vi inte ens i våran vildaste fantasi trodde skulle komma. Idag är det 3år sedan vi skickade våran akt till landet långt borta och vi fick titulera oss "väntar på barn" . Det är sammanlagt hela 6år i denna adoptions procedur på väg till Liten

Från början var det sagt att det skulle komma ett bb (barnbesked) inom 12 månader, sen blev det 18 månader som vidare blev 24 månader. Nu är det uppe i 30 - 44 månader men som ingen kan garantera och vi har alltså idag passerat 36 månader.

36 lååånga månader som börjar tära på det mesta. Hur länge ska man orka detta och hur ser man framåt när det hela tiden blir en längre väntan?
Den som väntar på nåt gott... den har vi använt allt för många gånger redan.

Vi tar nya tag och ser mot våren och sommaren, men längre än så vill och orkar vi inte se nu. Vi SKA inte passera 44 månader utan det ska ske snart!!!

Vi är så beredda nu att få resa till landet långt borta.

Snälla, hjälp oss att hålla era tummar och tår med oss för ett snabbt bb nu och en bra start på 2011. Om ni inte har några speciella nyårsönskningar så får ni gärna lägga in en om oss. Vi skulle bli så GLAD

Kramar om er