Hej på er!
Jag vill börja med att tacka för era goa kommentarer, mail mm. Jag finns kvar.
Det var länge sen och detta uppehåll var inte alls planerat. Nu har jag ÄNTLIGEN fått svar på allt och jag kan börja leva igen känns det som. Det har varit en tuff tid för mig.....för oss.
Efter nästan tre månaders utredning på sjukhus kom svaret vi inte alls hade väntat oss. Ett väldigt glädjande besked med tanke på allt det kunnat vara. Att leva i en ständig oro och inte veta nåt, att se frågetecknen ovanför läkarnas huvud är en ren pina. Det tar nåt så otroligt på en, man stannar liksom upp.
Men efter ett akutbesök kom svaret ...
... det som inte kunde hända hände
.
Tyra ska få ett litet syskon, ett syskon som inte kommer från landet långt borta utan som växer i min mage denna gång. En helt obeskrivlig känsla som vi inte kan sätta fingret på just nu, vi ha inte hunnit smälta det än själva. Denna chock kom och gav oss ett besked om att snart halva tiden är gången också. Vi hoppade liksom rätt in i en graviditet som snart är halvvägs.
Jag mår fortfarande inte så bra men det är ändå på rätt väg och jag känner för varje dag nu att det lättar.
Tyra är så glad att hon ska bli storasyster. Hon spänner ut magen och säger att lillasyster bor i hennes mage medans lillebror finns i min. De är ju så söta barn
Nu försöker vi fokusera och hålla tummarna att allt går bra, för då kommer vi bli fyra i vår
Läkaren sa:
- Mirakel verkar kunna ske och det har det då gjort nu