Idag somnade min älskade morbror in och reste till himlen för att fortsätta sin resa där, i väntan på oss andra.
Skitsjukdomen har tagit ytterligare ett liv och det gör så ont. Det blir ett tomt hål i en och jag tänker på min moster just nu.
Morbror var den som man kunde fråga vad som helst och så fick man ett svar, han kunde allt. Var det något han inte visste så tog han reda på det. Uppfinnarjocke var han, det fanns finurliga lösningar på det mesta. En stor tomhet lämnar han efter sig och ett givmilt hem där alla verkligen kände sig välkommen och trivdes.
Du hade precis fått den tid du länge längtat efter och skulle få njuta av pensionen. Du hade hur mycket som helst på gång men inget som var en massa måsten. Du njöt verkligen. Varför är livet så förbannat orättvist?
Det sägs att bara tiden går så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer.
Visst är vårt minne ofta kort men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer.
En tröst för den som lämnats kvar är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är att älskar man varandra här så möts man en gång åter.
Ingen sten är så tung som sorgen vi känner
Ingen ros är så vacker som minnena av dig
Jag kommer att sakna dina stora och hårda kramar. Jag kommer att sakna ditt rakvatten som man alltid fick på kinden. Jag kommer att sakna ditt leende varje gång vi träffades. Jag kommer att minnas dig som "goa morbror med hängslena"
Vi ses i framtiden...
Hej!
SvaraRaderaJag ville bara säga att jag tänker på dig och lider med dig. Jag vet hur det känns att förlora någon som står en nära och det önskar man inte sin värsta ovän. Även om det ju är en del av livet, men ändå så orimligt svårt när man är mitt i det.
Ta hand om dig.
Stor kram Jenny
Kära du, så sorgligt! Du skriver så vackert om din älskade morbror. Ja, livet är verkligen inte rättvist, det har jag själv fått erfara. Var rädd om dig nu!
SvaraRaderaSänder massor av styrkekramar och tänder ett ljus i mörkret för din älskade morbror.
Anna-Lena
Jag beklagar din morbrors bortgång. En präst sa till oss när vi förlorade en nära anhörig att sorgen avtar och mattas men att saknaden finns kvar. Precis så har det varit för mig. Jag önskar att ni får ett fint avsked vid begravningen. Kramar.
SvaraRaderaNu gråter jag med trots att jag aldrig känt din morbror. Jag gråter för din skull och för att du skrivit ett inlägg som är sprängfyllt av kärlek, och som verkligen berör! Du gör precis det som jag älskar, men saknar på en del bloggar, du lägger in en bit av dig själv och din personlighet, och det är det som gör en riktigt fin blogg tycker jag. Livet är orättvist, det visste vi innan. Det viktiga är väl att fokusera på det positiva i att du fick känna denna person. Att gömma dessa minnen som en skatt i ditt hjärta.
SvaraRaderaJag sänder dig varma styrke kramar min goa bloggvän!
Kram Pia
Usch så tråkigt Teres:( Jag blir ledsen och så berörd. Du skriver så fint om din morbror och man förstår att ni stod varann nära.
SvaraRaderaLivet är orättvist och förbannat jobbigt emellanåt:(
Tänker på dig och kramar om dig extra goa Teres!
Kram Susanne
Hej jag gråter med dig. Va orättvist när han skulle börja njuta av livet på äldre dar.
SvaraRaderaVa fint du skriver om honom. Klart vi ser de vi älskar igen, så måste de ju vara.
Varmaste styrkekramen, Camilla
Livet kan vara allt bra orättvist:(.
SvaraRaderaVarma kramar/Heléne
... att förlora ngn kär, det är inte alls kul, varje dag är en kamp, sorgen försvinner inte.. jag saknar min kära far som dog i ALS för 3 års sedan.. är det oväntat att ngn dör då är det ju ännu värre.. men sagt det så vet jag inte.. brukar läsa din blogg, så här kommer en kram...
SvaraRadera// Elisabeth från Umeå..
Min pappa gick bort i skitsjukdomen för drygt 6 år sedan. Livet är inte rättvist!
SvaraRaderaDu skriver väldigt fint om din morbror och det är sant att sorgen blir lättare att bära, men saknaden finns alltid kvar.
Kram
Näe jag ligger här och gråter nu!! Vackert skrivet av dig.
SvaraRaderaÄr så ledsen för din skull. Jag tänker på min mormor varje dag och nu är det 13 år sedan jag förlorade henne.
Ta hand om dig vännen.
Kramar Fia
Så fint du skriver om din morbror! Visst är det mycket som vi inte förstår i livet.Men en tröst är det att vi får tro att vi ska ses igen!
SvaraRaderaVarma kramar, Kicki.
En stor kram till dig.
SvaraRaderaHanna
Livet är inte rättvist!
SvaraRaderaMen han kommer alltid att vara med dig och precis som du skriver, en dag kommer ni att mötas igen.
Fast det är 18 år sedan i maj min farmor dog i år så finns hon med mig i tankarna nästan dagligen än idag.
Kram Cathrine
Skickar dig en massa kramisar!
SvaraRadera/Lena
Förstår att du är jättelessen nu, livet är inte ett dugg rättvist. Beklagar sorgen och skickar en stor hjärtekram till dig.
SvaraRaderaAnnaMaria
KRAM OCH TANKAR.
SvaraRaderaMarie
Jag beklagar sorgen.
SvaraRadera