Köket är ju den plats vi flesta kvinnor spenderar mest vaken tid i. Köket är hemmets hjärta sägs det och jag är beredd att hålla med. När vi letade hus för ca 12år sedan så var det ett måste med stort kök och öppen planlösning. Vi köpte ett hus med ett litet kök....
Men vi visste att vi kunde slå ut en vägg och få dubbelt så stort och eftersom det verkligen var i behov av renovering (tyckte jag iaf) så fungerade det. Vi båda fastnade för den stora hallen och den öppna planlösningen, som det egentligen inte hade MEN som vi såg att vi kunde göra genom att ta bort två väggar och förlora två rum (hade 7 rum och kök och nu 5 rum och kök). Då blev även hallen nästan som ett rum också som flyter in i både vardagsrum och kök numera. Trädgård och uteplats tänker jag inte ens gå in på, en total katastrof.
Man har verkligen sina olika krav när det gäller husköp. Vi hade dessa som viktigast:
Stort kök
Öppen planlösning
Minst två våningar (vi är båda allergiska mot enplansvillor)
Två badrum
Mysig tomt (går ju att göra om som man vill i ganska stor utsträckning)
På landet
Är det något jag speciellt gillar med mitt kök så är det kaklade hörnet bakom spisen. En bra plats för lite av varje. Just nu så ser det ut så här...
Vad fick vi då och vad är jag mest/minst nöjd med?
Vi fick väldigt mycket för priset kan vi säga när vi ser tillbaka till tiden då vi köpte det. Hualigen så huspriserna har stigit de sista 10 åren (vi köpte några månader innan de steg till skyarna).
Vi skulle inte ens hit på visning eftersom jag inte gillade vissa saker med dessa hus. En fruktansvärt dåligt planerad tvättstuga, små tomter och "fel" område. Men sen fick vi ju veta att ägarna innan hade byggt ut 20kvm till tvättstuga och ett till rum och att det var hörntomt med den största delen tomt i söderläge. Vi gjorde ett försök och föll direkt, vi tvekade inte ens.
Idag kan vi se tillbaka och bara glädjas åt att vi inte köpte ett hus mitt ute på landet. När man får barn inser man hur lämpligt och viktigt för vår livsstil att bo närmare staden. Sen beror det lite på hur långt bort från staden man menar att landet är MEN för oss var det betydligt längre än så här. Nu kan jag inte ens tänka mig att bo på landet, inte så länge barnen går i skolan och bor hemma.
Vi fick även ett stort kök tillslut, öppen planlösning, två våningar, två badrum och en mysig tomt tillslut också. Trädgården har växt fram varje år och snart är jag där jag vill vara. Det tar ju lite tid för träd, buskar mm att växa till sig, något man inte kan påverka.
Det blev "fel" område och inte på landet men man kan ju inte få allt. Området är det enda vi båda känner fortfarande inte är rätt. Vi stortrivs i vårt hus men skulle gärna flytta det några kilometer. Vi vet båda vart vi vill bo i framtiden MEN frågan är då om vi är beredd att flytta och lämna vårt älskade hus. Det får tiden utvisa och NÄR och HUR det blir. Tur att vi inte har någon brådska.
Det roliga är när man har en händig karl och flera som gärna hjälper till, det behöver inte kosta skjortan att renovera. Man kan få ner kostnaderna rejält. Att bygga nytt hus fanns inte ens på världskartan för oss. Jag hade aldrig blivit nöjd iaf och det hade kostat oss tre gånger mer, med stor risk att inte ens få ut priset om man skulle sälja sen.
Hur trivs ni med ert hem och vad hade ni för krav när ni letade hus?
