lördag 29 september 2012

Kattens dagbok



Tänk vad dessa små lurviga varelser kan vara så kärleksfulla. 
På kvällarna när man sitter i soffan så ligger de på mina axlar och kurrar, nosar lite i håret och sen sover en stund. De värmer mina fötter när jag fryser och stångar mig i pannan när jag ska vakna. 
Älskade lurvtussar




Jag skrattar lika mycket varje gång jag läser "Kattens dagbok"

783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som allergi. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…



9 kommentarer:

  1. Hahaha det där var ju verkligen hur roligt som helst att läsa :D Riktigt bra och komiskt skrivet!

    SvaraRadera
  2. Helt underbart!! Den boken måste jag köpa.

    Kramiz

    Mari i Sjöbo

    SvaraRadera
  3. Ja, den är helt underbar! :) Skrattar varje gång jag läser den... stämmer så bra med våra katter. :)

    Ha en fin söndag! Kram Marie

    SvaraRadera
  4. Hahahah garvade som attan igår när jag läste detta! Jag läste även upp de för en på festen igår o hon garvade med.
    I morse fick så sambon höra o sen letade jag på ett klipp på youtube där Roger på Rix fm läser detta för de andra o han o Titti garvar häcken av sig!!

    Kul iaf
    Kram Camilla

    SvaraRadera
  5. Lika roligt varje gång med Kattens dagbok! Skrattar så jag gråter! =) /Karro

    SvaraRadera
  6. Ha ha ha... gud vad jag skrattade. "Hunden är uppenbarligen efterbliven..."
    Vad är det för bok?!
    Stor kram Helena

    SvaraRadera
  7. underbar bild och vilken härlig text...måste jag köpa åt min dotter ;))
    kram susanne

    SvaraRadera
  8. Åhh den lilla historien är ju så kul! :) Såg att en annan kommenterat om det, men har du inte lyssnat på när Roger läser detta så måste du leta upp det! :) Jättekul!
    De är ju så mysiga de små djuren, skulle vara kul att veta vad de tänker egentligen! :D

    SvaraRadera
  9. Härligt!

    Katter kan verkligen förgylla ens tillvaro!

    Kramen Jenny

    SvaraRadera